En FanTASStisk hundpodd – samtal med Anders Hallgren – Nyckeln till lycka!

Söndag 21 oktober – nytt avsnitt i hundpodden ”En FanTasstiskt Hundpodd”.

Gunilla samtalar kring boken Nyckeln till lycka – med härliga Anders Hallgren som gästar podden!

Lovar att det är värt att lyssna på detta avsnitt! Missa inte det! 🙂

https://fantasstiskhundpodd.podbean.com/

(Foto Susanne Wigforss)

En FanTASStisk Hundpodd

Äntligen har vi på Svenska PedagogHundsinstitutet startat vår blogg med fokus på det goda hundägarskapet. Så spännande och bra respons vi fått på vårt första avsnitt – toppentack till alla som lyssnat!

Idag (30 september) har Gunillas frågelåda startat och i avsnittet samtalar hon med Gittan Engberg som ger kloka råd och tips! Lyssna gärna och följ vårt poddande!

Ha bästa dagen och här har du länken till bästa podden 🙂

En FanTASStisk Hundpodd!

Bok på G! ” Mellan öronen på den blivande terapihunden Eddie & hans läromästare Messi ”

🐾Mellan öronen på den blivande terapihunden Eddie & hans läromästare Messi🐾

– Akta den därade Eddie, jag kan inte skriva med hela Hjärtruds gnagarfängelse på mitt skrivbord!
– Jag ska flytta på den, vänta!
– Vilken färg vill du ha på pennan när du ska öva på din tassograf Eddie?
– Hmmm…., limegrön eller ljusgrön, oh eller oliv eller gräs- eller snorgrönt!
– Jag tror det är ganska samma färg det där Eddie. Här får du en grön för den syns bäst!
– Coolt, jag gillar grönt också!
– Jag tar orange, eller brandgult…..svårt val
– Förstår dig Messi, färger är viktigt.
– 🐹 Etta rosa! Etta rosa!
– Men Hjärtrud, du får göra en huggograf med dina huggisar istället. Det blir mest perfekt så!
– 🐹Okey! Huggeli, huggeli…
– …….aj som franska dadlars getings jublande räka! Hjärtrud du fååår INTE bitas! Vad är det för snurr med dina genkablar Hjärtis?
– Hjärtrud, du ska väl inte sätta din huggograf på Eddies gump! Oh jag har bokmyror i magen, nu får du inte förstöra känslan Hjärtrud! Jag skulle kunna voffa ut för hela världen min inombordade glada glädje!
– Det gjorde ontit faskit!!
– Ska jag hämta plåster Eddie?
– Jaaa, det med Hejdå Kitty pååååå😩
– 🐹Bla, bla, bla……
– Messi?
– Ja Eddie?

– Sa inte våra mattar att vi inte skulle berätta hemlisen för någon?
– Jo, men de sa att vi inte skulle berätta att du och jag ger ut vår första bok i höst för hela världen! Och det gör vi ju inte, det är ju bara oss tre här.
– Du är smart du Messi! Du har mest rätt som vanligast.

– Nu måste vi öva på våra tassografer Eddie, så vi kan sätta en klutt i böckerna när de är tryckta.
– Eddie, du måste tänka på att du ska skriva ditt namn från höger till det andra höger. Och inte från fel höger till den andra. Okey?
– Är det viktigt Messi?
– Ja, klart det är viktigt Eddie! Våra tassografer måste vara så nära intill perfekta
– Oh Messi! Messi! Messi! Tror du vi blir kändisar? Tror du vi får provsmaka godisar? Tror du vi får nya leksaker? Tror du vi får idolade mail? Tror du vi får åka limmad taxi?
– Limmad taxi?
– Ja en sådan därade lååång bil med en schäfer i keps!
– Ah, du menar en limousin med en chaufför i keps! Ja, det tror jag faskit!
– 🐹Jag också! Jag också! Limegrön schäfer!

//Eddie & Messi

📚I höst kommer den allra första boken om killarna Eddie och Messis äventyr. Självklart är deras fantastiska lilla marsvin Hjärtrud också med!
Vad skulle just du vilja läsa om i grabbarnas boken? Finns det något äventyr du önskar killarna tog med er på?
I slutet av nästa vecka drar killarna två kapitelförslag som kommer med i boken. De två vinnarna får varsin hundleksak rakt hem i brevlådan, självklart m grabbarnas tassograf!
Häng med grabbarna här på facebook, på den spännande resan mot bokutgivningen! Och inte att förglömma, Eddies stundande licensiering som terapihund

//Marie och Gunilla

Izzy är rädd för människor – hur gör jag?

Vi fick en fråga från Catharina och Izzy!

Izzy är en vit herdehund på 10 månader och hon är rädd för människor, spelar ingen roll om hon ser dem på håll eller nära. Vad som händer är att hon blir jättenervös och vill smita därifrån. Catharina som är Izzys matte säger att detta är något jag som hundägare skulle behöva hjälp med då jag inte vet hur jag ska kunna träna henne på ett bra sätt….

Gunilla Backmans svar….

– Hej Catharina, förstår verkligen att detta är ett problem för er. En sak när det gäller starka rädslor är att det handlar om att vi ska arbeta med vår hund, för att den ska få en ändrad känsla i sin kropp. Eftersom det är en känsla som ska ändras från något negativt till något positivt är det viktigt att tänka på några saker…

• En sak som gäller alla rädslor är att vi som hundägare måste tänka på hur långt avstånd det är till det som skrämmer – det kan vara människor, skott ja faktiskt vad som helst. Hundägare säger ofta till mig att det spelar ingen roll hur långt bort det är hunden går upp i stress ändå – vet ni då säger jag ”ni är för nära” – – här gäller det att hitta ett avstånd och lära sig läsa sin hund och se på den att nu kommer det något som skrämmer.
• Izzy berättar för dig att den vill att vi ska öka avstånd med sin reaktion och det är här vi har en av nycklarna… (reaktionen är en avståndsökande signal och hunden är i koppel och kan ej styra avstånd själv…)
• När Izzy går igång är det viktigt att hjälpa henne med att öka avstånd till det som skrämmer, för då sänks stressen och känslan blir lite godare. Om du möter något/någon som hunden reagerar på – vänd om att gå åt andra hållet…
• När du känner att hennes stress minskar – då belönar du med det din hund tycker är bra belöning – och här kommer hundägarens kommentar som ofta är ”…men belönar du inte fel saker” – nej det gör jag faktiskt inte för jag hjälper hunden att förstärka sin positiva känsla mer och mer på det sättet.
• Om Izzy reagerar, men vi fortfarande får kontakt med henne så kan vi avleda med något, men detta fungerar inte om hunden gått upp för mycket i stress.
• Det är viktigt att tänka på att det kan ta tid att ändra en känsla så håll ut och tänk avstånd.
• Det är också viktigt när man tränar att försöka vara i miljöer som hunden känner till för att sedan utmana hunden i andra miljöer.
• Denna ras mår säkert också bra att få träna hjärnan ordentligt med problemlösning eller strukturerat nosarbete – det är ett arbete som kan pågå parallellt med annat, eftersom det stärker relationen med ägaren – vilket gör att kontakten i skrämmande situationer blir bättre och hunden tar kontakt och söker sig till oss.
• När en hund är rädd på en promenad är rådet att inte alls låta denna hund hälsa på människor så att den blir trygg i promenaden.

Vet att det ibland kan vara svårt på en promenad att öka avstånd men tänk då på att göra det där det passar… En sak i allt beteendeförändringsarbete är att om man som hundägare gör samma saker i dessa situationer, så kommer hundens beteende inte att förändras. Så en liten beteendeförändring hos dig som hundägare i dessa sammanhang kan även förändra hundens beteende – spännande eller hur…

En viktig sak för oss hundägare är också att fundera över vilka våra egna känslor är när vår hund reagerar med rädsla eller andra känslor. Alla rädslor kan man ändra över tid. Det är viktigt att hjälpa en hund som reagerar på det sätt som du beskriver.

Rädsla tillhör vårt överlevnadssystem och vissa individer kan reagera starkare än andra. Det finns alltid nått att göra för att hjälpa. Det finns säkert många saker här att ta hänsyn till för att hjälpa vår hund – miljöträning som pågår hela livet där vi utmanar våra hundar med fingertoppskänsla sakta sakta men säkert.

En fråga till hundägare är om de själva varit rädd någon gång och hur de blivit eller blir bemötta i detta. Att utgå ifrån sig själv, som hundägare ökar ofta medvetenheten och respekten för våra hundars rädsla.

” Precis som vid människors rädslor behöver hundägare acceptera att hunden är rädd och ej sopa rädslan under mattan.  Att tänka på också är att ta ut avstånd till det som skrämmer, för att sedan successivt minska avståndet.” (citatet kommer PANGboken… som jag skrivit). Det är viktigt att ej starta med att undvika situationer som framkallar rädslor, eftersom då är risken stor att fler rädslor kommer som ett brev på posten.

Hoppas att du fått några tankar och nått att testa i mötet med människor. Det finns mycket mer att säga, men en sak är säker och det är – ”det går alltid att förminska en rädsla” …

Stort lycka till Izzy och Catharina!

 

 

Ett företag börjar som en berättelse och här har du Svenska PedagogHundsinstitutets berättelse ….

” En liten Aussievalp på väg med matte till Morfar, som inte har något tal idag – förstår säkert, men orden är svåra att få fram…

Morfar välkomnar valpen, som kommer nära och de myser tillsammans (så fort lilla yrvädret lugnat sig) och de får en stund av ro tillsammans!

Helt plötsligt hör matte att Morfar börjar prata med valpen! Tiden står stilla, för det är längesedan det kom så många ord från Morfar…

Matte hör plötsligt att hon förstår vad de samtalar om – valpen och morfar – fantastiskt verkligen! Vad händer tänker matte och försöker att inte störa samtalet – de pratar vidare och när morfar tittar på matte finns inte talet där – men när han tittar ner på valpen så kommer orden igen …..”

Här startar SPIs resa! Messi fyller nio år i år och Morfar tittar ner på oss högt högt där uppe någonstans och myser är vi säkra på!

Ett hundteams arbete är som 1 + 1 = 3, tillsammans skapas magi och guldkorn …

 

Ta hand om varandra!

(foto Gunilla Backman ; Messi och Morfar)

En helt härlig verksamhet tillsammans med Messi!

Tänk att det gått så länge sen jag skrev här! Tänkte nog att när utbildning är klar och nya saker på G så är inte bloggen lika intressant, men vet ni vi har nu över 11 000 besökare på denna blogg! Varje dag är det de som tittar in på min och Messi resa under utbildning. Idag har Svenska Terapihundsinstitutet varit igång i över 2,5 år och verksamheten växer hela tiden. Det som nu också finns här är att PedagogHundteam utbildas. STI har fortsatt att utbilda Besöks- och Terapihundar. Just nu har vi breddat verksamheten till att utbilda BeteendeCoacher on-line med egen mentor. Messi finns med nästan hela tiden och mest som en kontorshund som visar både det ena och det andra och han verkar trivas med det. Vi tränar och klickar och nya tricks lärs in. Messi har haft en jobbig period bakom sig med borrelia och lite andra skador men nuuuuuuuuu är han frisk säger han :). Han älskar att träna med boll som belöning – ja en frisbee går bra också!

Sommaren är i antågande och Messis favoritplats på jorden är Blidö och snart snart är vi där i vårt nyrenoverade hus – oj vad vi längtar och jag tror att han längtar mest. Ja vad gör vi mer – jo Messi tränar lite specialsök för att få ha kul och använda något som han tycker är kul! Han följer med mig till jobbet nästan varje dag som jag är i stan och inte ute och flänger och far!

Messi vill önska er alla en bra start på denna sommar och förresten det vill ju jag också. …

 

En hel höst med Messi… och över 10 000 besökare på Messis blogg!

Malin, jag och Maria – Nu färdiga hundpsykologer!

Tänk vad tiden går! 10 000 besökare har den här bloggen haft sedan start – visst är det fantastiskt. Bloggen kommer att fortsätta eftersom det är så många som är inne och läser våra inlägg.  Den här hösten har mycket hänt för Messi och för mig! Det har varit lite skakigt för Messi eftersom han har varit sjuk i Borrelia och inte alls varit sig lik. Den här otäcka sjukdomen har verkligen gjort att han inte gått att känna igen. Inget jobb har det blivit alls, eftersom vi inte riktigt har vetat vad som varit fel. Så fort han fick sina tabletter så blev han bättre och bättre.

Tänk hur en hund kan lura dig som hundägare – har den ett driv och mycket lek så sätter de smärtan bakom och det mesta verkar normalt. Vi förstod att det var nått när han inte alls började klara hundmöten så bra och när han sen inte kunde böja sig ner för att äta då förstod vi att nått var jättefel med honom. Känns verkligen bra för mig och Anders att veta. Nu har det blivit mer och mer träning för honom och snart är han i god form för att börja jobba igen med sitt arbete. Vi har fått starta om och nu känns det bra igen.

En intensiv vår och höst har det varit och företaget eQuality/Svenska Terapihundsinstitutet drar vidare mot nya mål. Min egen utbildning till hundpsykolog är klar och jag har fått diplomet – härligt! Jag har verkligen stor nytta av dessa kunskaper i mitt företag Svenska Terapihundsinstitutet. Just nu håller vi på att sjösätta några nya utbildningar hos oss. PedagogHunden (som är varumärkesskyddat) startar i februari och de som ska gå den har alla lärarexamen. Det ska verkligen bli spännande att dra igång. En annan sak som vi är först ut med i Sverige är att vi gör on-line vissa delar till Besöks- och Terapihundsekipage.

Messi är med mig på jobbet nu några dagar per vecka för vi har nya lokaler på Hagavägen 14, Solna! Ett verkligt lyft för oss. Han hjälper mig att inte jobba hela tiden och vi tränar där också. Det är verkligen härligt att ha en hund som är arbetsvillig och vill lära sig nya saker. Han har lärt sig namnen på över 20 leksaker som han kan hämta till oss. Favoriten just nu är Tvättis – en liten tvättbjörn som vi hittade när vi flyttade Anders mammas grejor. Hon hade nog blivit glad att det var just Messi som fick den leksaken.

På bilden nedan ser du Messi med en fotbollströja – vi har tränat hantering och fått på honom den. Har lite svårt för hundar med kläder men här har vi tränat att ta på honom en tröja för att det kan ibland behövas t ex när en hund är skadad – dessutom behöver en PedagogHund och Terapihund klara av att bli hanterad. Vi ska utmana våra hundar men inte utsätta dom för obehag tycker jag! Allt görs med bra belöning och lek så ni behöver inte vara oroliga. Tröjan åkte av direkt och jag tror han tyckte det var skönt även om fotbollströjan är nr 10 i Barcelona och tillhör där Lionel Messi en annan bollfantast förutom Messi 🙂

Företaget Hundsteg (www.hundsteg.se ) kommer att hyra in sig hos oss under nästa år med några av sina utbildningar. Ett jätteroligt samarbete verkligen. Vi kommer dessutom att hyra ut lokalen under tider när vi inte använder den fullt ut. I våra nya lokaler har vi en microlägenhet där vi kan jobba med våra hundar med fallbeskrivningar.

Just nu ligger Messi vid mina fötter och vilar. Vi har varit ute och tränat och lekt på morgonen. Vi hälsar er alla som läser bloggen en härlig lördag och varför inte ge sig ut i naturen denna härliga senhöst dag!

Ha det bäst och vi hörs snart igen hälsar GunillaochMessi!

Om någon hade frågat…

Om någon hade frågat mig för tre år sedan vad jag höll på med idag – så hade de fått ett annat svar än det som i verkligheten visar sig idag!

En underbart mysig hund kom in i våra liv 2009 som ställde krav på oss att hitta nya vägar när det gäller hundägarskap! Ett yrväder med en maxad energi kom in i vårt hus och ställde allt på ända.

Anders och Messi bygger vår sovstuga på Blidö!

En hel sommar jobbade vi hårt och målmedvetet att hitta av- och på knapp på detta charmigt gosiga yrväder med en energi som aldrig verkade ta slut!

Idag efter att ha gått en terapihundsekipageutbildning (pust vilket långt ord!), går hundinstruktör och är klar hundpsykolog i sommar känns allt riktigt bra och utmanande. Jag har ett företag som är ”still going strong” som heter eQuality och jag driver också Svenska Terapihundsinstitutet (www.svthi.se) med flera utbildningar och kurser som pågår och är planerade! Det är verkligen roligt att kunna förena ett intresse med ett jobb, verkligen!

Vilka grejor har gjort att Messi just passar in i vår familj – ja en sak som jag helt klart ser är att det hela tiden har funnits lek och bus och då är det mest Anders som varje morgon tagit med Messi på en ”bustur”! Med hjälp av det driv som vi hittat hos honom har vi idag lärt honom massor av grejor och konster! Det som är roligast är att han kan hämta över 10 leksaker från sin leksakslåda och komma med dom till oss!

Messi och bästa kompisen Nikki!

Messi vet att han inte får ”något gratis” så han ställer upp att samarbeta med oss för att få sitt lek och bus! Han har inte så mycket tid att ägna åt hundkompisar och det är i stort sett bara hos favvodagismatte Linda som han har en bästa kompis Nikki!

Messi och jag på specialsök!

Hemma så tar han det lugnt och har en bra avknapp! Ett stort föremålsintresse har vi byggt upp – vilket inte alla tycker är bra, men det gör vi! Han följer oss hela tiden utan att bry som om annat om vi har en leksak eller boll i handen! Den relation vi byggt upp bygger tror jag på att det har funnits lek och bus och närhet sen han var liten.

Messi och Anders första gången vi träffade Messi!

Måste ändå säga att han passar hos oss och kanske inte hade passat hos någon annan som har andra krav. Messi är en försiktig kille – som den vallhund han är, dock med en skärpa som en Aussie har som ställer krav på oss att hantera. En hel del vakt finns i rasen och det bör man tänka på när man köper en Australian Shepherd.

Det var nån som sa att ” Aussien har utseendet emot sig” – den är otroligt söt och vacker och samtidigt kräver det att vi jobbar med den energi som finns i Aussien, för att kanalisera energin till bra saker!

Messi med sin favvoleksak i munnen!

Nu väntar en sommar (tro det eller ej) och då ska vi vara på vårt fantastiska Blidö… och bara vara! En lugnare höst väntar utan så mycket studier i alla fall!

Om någon hade frågat vad jag gör om tre år från idag – så kan jag faktiskt inte svara, men en sak är säker och det är att jag ska göra mitt bästa för att leva ett bra liv tillsammans med Anders, mina barn, Anders barn och förstås Messi the Aussie!

Messi på jobb på Berga!

Ha den bästaste av dagar på er allihop som läser denna blogg!

Hälsar Gunilla och Messi!

Malin, Bosse, Tintin och Bentley – en resa har börjat!

Jag kom i kontakt med Gunilla Backman genom en utbildning till ”Hundägarcoach/hundpsykolog” som både hon och jag går. Även fast det inte var läge för mig att börja på ytterligare en utbildning,så gick det inte att blunda för det Gunilla och STI (Svenska Terapihundsinstitutet)  höll på med!! Att få sprida glädje, hälsa och kreativitet med hjälp av sin hund måste vara varje hundägares dröm!!! Hemma hade jag och maken en sanktbernards-hane på snart 2 år vid namn Bentley. Jag presenterade idén för min make,om att prova om Bentley skulle kunna passa som terapi-hund. Jag hade tänkt att jag skulle gå utbildningen med honom i så fall,men min make tände direkt!!!! Det här var EXAKT det han skulle vilja prova!!!

Vi for och lät testa Bentley hos STI. Han blev godkänd,och Bosse anmälde sig till terapihunds-utbildningen i Stockholm. Även fast jag hade hundpsykologutbildningen så var jag också jättesugen på detta nya arbetsområde som verkade vara oändligt,att jobba med hund inom vård och omsorg. Vi beslöt att boka en valp till våren. Jag skulle kunna gå utbildningen med den hunden när den blivit något år gammal. Vi valde en New Foundlandshund,då vi trivs med stora hundar och tror de kan passa att klappa och mysa med för alla. Bentleys uppfödare hörde att vi sökte en till hund,och föreslog att vi skulle ta hem en av hennes ungtikar på prov. Tiken beskrev hon som ”lite speciell”. Vi diskuterade saken,att prova skadar ju inte. Detta var ju en uppfödare vi redan kände och en ras vi hade fått ett hum om. Så kom lilla Tintin till oss.

Hon var 10 månader gammal när hon kom,och visade sig vara utomordentligt trevlig och rar. Vi blev betuttade i henne både maken och jag,och efter att ha varit i Stockholm på STI och testat henne för terapihunds-jobbet och fått godkänt,så anmälde vi även henne till utbildningen i Stockholm. Vi skulle gå båda två!!! Nu på en gång!

Nervöst var det som bara attan,den första kurshelgen!!! Men våra kursledare är så smidiga och vi kände oss snart som en grupp,med ett nobelt uppdrag!!! Det blev otroligt mycket information första helgen.

Vi fick veta att man kommer riktigt nära sin hund när man arbetar så här med den!

Vi började träningen av hundarna direkt. Target-träning med klicker,som senare kommer att utvecklas till olika moment.

Vi tränar på att vänja hundarna vid olika miljöer. Här är Tintin och jag på Granngården. Hon hånglade loss med alla i personalen!!

Vi lär hundarna acceptera olika hjälpmedel som används inom vården bl.a.

Passivitet är viktigt att träna också. På kurshelgerna har vi hundarna med oss hela tiden,det är suverän träning för dom!! Mycket folk,många hundar och samtidigt lung och ro. Var finns såna träningsmöjligheter annars?

Hundarna tränas i att acceptera människor av olika storlekar. Min brorsdotter Ida är inte sen att hjälpa till!!!

All denna träning är väldigt tröttande för hundarna,och för att få framgång i träningen så har vi fått lära oss det viktiga i att pausa!!!

Att låta hundarna bara vara hundar och få bralla loss! Att få röra på sig är skönt efter träning.

Och sömn är viktigt! Ni anar inte så tungt hundarna sover efter ett träningspass!!!

På senaste kurshelgen fick vi specialsydda västar till hundarna,för nu är det dags för praktik!! Vi ska leta ställen att praktisera på,för att få känna på hur det är att jobba med terapihund.

Så HALLÅ SVERIGE!! KOM OCH KRAMA MIN HUND!!!

Malin och Billy har börjat en resa tillsammans för att göra skillnad!

Tack Malin för att du vill dela med dig av din berättelse till vår blogg! Malin Jilkén och Billy har börjat sin resa till Terapihundsekipage! Här kommer Malins fina berättelse om hur det hela började………

Malin och Billy har börjat en resa tillsammans för att göra skillnad!

Billy på väg in på utbildning vid STI – en förväntansfull liten kille!

Mina händer är lite svettiga. Billy drar i kopplet. Shit. Jag som övat för att han ska gå fint i koppel. Kom jag ihåg att ta med godis? Gräver i väskan. Ja, där är det. Billy börjar gny upphetsat. Förstår att något nytt är på gång. Känner av att jag är nervös. Vi kommer fram till porten. Det är alltså nu det börjar. Ringer på klockan. Dörren öppnas. Nu kör vi. Jag och Billy ska bli terapihundsekipage!

Ni vet när man ibland stannar upp i livet och tänker efter. Värderar. Funderar. Känner att är det verkligen så här det ska vara när du kommer hem från jobbet? När du känner att du vill jobba med hjärtat. Glädje. Välmående. Just så tänkte jag när jag slog upp en DN i höstas. Framför mig fanns svaret.

”Hunden som agerar glädjekälla”. En berättelse om hunden Allis som hjälper till på ett demensboende. ”Hon får de boende på sjukhemmet att klappa och smeka med händer som annars mest ligger obrukade i knät. Och bara genom att vara hund ger hon dem hon möter gåvan att ha någonting att ge och väcka glädje.”

Och jag kände pirret. Klappade på min hund Billy som låg i mitt knä lite ivrigare. Leendet började sprida sig ut i kroppen. Skulle jag våga?

Jag surfade runt. Hittade inte riktigt en utbildning som jag kände passade mig och min livsstil. Fortsatte drömma. Fast på håll.

Så hände ännu mer saker i livet. Jag fick uppleva sorg tre gånger inom en månad. Livet stod på ända. Då tog jag och min sambo en promenad med Billy. Sa att nu fick vi välja glädjen i livet. Livet som är skört. En glad hund kom springandes mot oss. Blev bästa kompis med Billy direkt. Hans matte skyndade sig fram. Ursäkta mig. Ingen fara. Småpratet flöt på. Sen avbröt hon och sa att hon skulle gå. Att hon skulle gå på kurs ikväll. Jaha? Ja vi utbildar oss till terapihund på Svenska Terapihundsinstitutet.

 

Billy på kurs vid Svenska Terapihundsinstitutet!

Ett tecken. Pirret spred sig igen. Denna gång fick det stanna. Jag anmälde mig redan samma dag till utbildningen och en månad senare sitter vi här. Med godis i fickan. Något som kallas för klicker i handen. En nyfiken hund. Och en nervös matte.

Vi vågade. Vi drömmer om en gladare värld. Och vi ska göra vårt bästa för att sprida glädje.

Vill du höra mer om Malin och Billys resa? Läs här: http://billykompis.wordpress.com/

Här hittar ni hela artikeln: http://www.dn.se/livsstil/reportage/hunden-som-agerar-gladjekalla