Besöks- och terapihundsekipage – Svenska terapihundsinstitutet!

Gruppbild på några av de som går utbildning till Besöks- och terapihundsekipage!

Nu är det mer än halvtid för våra deltagare som går utbildning hos oss vid Svenska Terapihundsinstitutet! De är klara i juni – tänk vad tiden går fort! Vi har haft så bra diskussioner i gruppen kring hur vi kan göra skillnad för stora och små med våra hundar.

Hundarna har lärt sig massor också – kriterielistan är snart avklarad!

I gruppen finns:

• Ann med sin tervueren Flower / en vacker och duktig tjej som verkligen är ett föredöme för sin ras!

• Annie med sin bordercollie Buffen / en kille som nog kan de mesta trick som finns och lär sig snabbt som bara den!

Annie på STIs kursstart den 6 oktober!

 

• Camilla med sin australian shepherd Blue / en kille som när hon minst anar det kommer att hamna hemma hos mig 🙂

 

• Chandini med sin fina Alvin–  en kille som jag haft turen att få jobba med i min hundinstruktörsutbildning, kommer ihåg när han och jag satt på en bänk i solskenet och tränade passivitet nere vid Brunnsviken! Härlig stund!

 

• Henrik med sin jaktlabbe Sune – en härlig kille som är såååå mysig och lättlärd att t o m Henrik blir förvånad ibland över hur fort det går att lära sig för honom…klickern är a piece of cake tycker Sune…

Sune tränar att lägga sig på ” filten”

• Jossan med sin Bordercollie Rex – språksäkrare hund får man leta efter och du har verkligen lyckats bra med honom – en riktigt cool kille är det! Bra jobbat Jossan….

Jossan och Rex tränar för fullt!

• Lena med sina fina borderterriers –  coola som bara den, duktiga och som redan har mycket erfarenhet av att jobba med barn nästan varje dag! Ni gör skillnad verkligen i ert dagliga arbete!

Lena på kurs – Mörbylund 27

• Linda med sin Nikki / en häftig tjej med rätt att vara mysig, snäll och så älskar Messi henne – dagarna hos Linda blir inte detsamma när Nikki inte är hemma…en perfekt terapihund blir det av henne…

Linda på kursstart – STI!

• Stef med sin bordercollie Mynta – det inte hon kan är inte värt att kunna och nu blir hon också en bra terapihund, kan inte bli bättre!

Mynta – bordercollie och Stef

• Victoria med sin malteser Milton – en häftig liten kille som verkligen gillar att träna. Han jobbar på i god stil och är för söt när han apporterar, sen kan han somna stående också – vilken bedrift av en sån kille!

Milton!

Det här är hela gänget som samlats för att bli Besöks- och terapihundsekipage! Duktiga hundförare med lika duktiga hundar. Det blir så härliga möten när vi ses och diskuterar och lyssnar in varandras erfarenheter och tankar.

Till er alla som börjar nu i Stockholm vill vi säga välkomna till Svenska Terapihundsinstitutet! Ni möts av ett arbetslag som ska lotsa, guida och ta er vidare när det gäller hundar i vård, omsorg, skola och liknande verksamheter. Sussie och Therese möter er vid första tillfället den 23 februari.

Sussie och Kicks!

Therese!

Boken Bra relation… (Svartberg) kommer ni att få av oss! Nu laddar vi på STI för att ge er en så bra kursstart som vi bara kan! I kursen kommer ni också att möta Kim Kullenberg och Hillevi Andersson – de kommer in senare under våren! Några andra gästspel kommer det också att bli men det återkommer vi med!

Kim, Hillevi och Sussie – några av våra lärare!

Jag, Gunilla Backman kommer att vara med och ta några delar också, professionella samtal och lite annat som ”att starta eget”….

 

Ha en bra kväll önskar Gunilla och Messi!

 

 

2012 – En terapihund under utbildning sammanställning!

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2012 annual report for this blog.

Här är ett utdrag:

600 people reached the top of Mt. Everest in 2012. This blog got about 3 900 views in 2012. If every person who reached the top of Mt. Everest viewed this blog, it would have taken 7 years to get that many views.

Click here to see the complete report.

UngAktivera avslutas – tänk vad fort tiden går säger Sussie Munkvall!

Tänk vad fort tiden går. För ett år sedan hade UngAktivera precis startat och jag satt och ringde runt till rektorerna vid ALLA skolor i hela Stockholms län, för att rekrytera ungdomar. Det var svårt att övertyga dem till en början, men trägen vinner. Idag ett år senare har jag kö och en hel skola som är intresserade. Tyvärr var det bara ett pilotprojekt på ett år och idag är det den sista dagen. Slutrapporten är näst intill klar och ska snart skickas till Arvsfonden, som finansierat projektet.

 

Sussie och Kicks!

Det var med vemod jag plockade undan allt som hade med UngAktivera att göra idag och stoppade det i en låda. Jag gick igenom allt jag skrivit om ungdomarna som varit med och det blev tydligt vilken inverkan Kicks (och jag) haft på deras utveckling. Det geniala med att använda hunden som verktyg är att den inte dömer någon för hur den ser ut eller har varit med om. Hunden gör att fokus riktas mot den och inte mot den sköra ungdomen. Många av ungdomarna, som varit med i projektet har varit mobbade och mycket ensamma. De hade inte klarat av att gå till skolan och därför hamnat i passivitet och utanförskap. Varje ungdom har fått en individuell handlingsplan med hundaktiviteter som bland annat stärkt självförtroendet, brutit passivitet, tränat ledarskap, ansvar, skapat en plattform till socialt umgänge och ökat livsglädjen.

I Slutrapporten står det att UngAktivera har bidragit till att:

• Livslust återkommit
• En ungdom har fått slutbetyg i grundskolan och kommit in på önskat gymnasium
• En ungdom går vidare med gymnasiestudier 
• En ungdom har påbörjat processen till medicinering
• En ungdom räds inte längre att vistas i sociala sammanhang eller vara i blickpunkten
• Kicks har lyckats att för stunden minska oro och ångest 
• Terapihundsekipaget har för samtliga ökat motivationen och spridit glädje
• Alla har fått tillfälle att skratta och känna glädje i arbetet med terapihund och terapihundsförare.
• Terapihundsekipaget har gjort att ungdomarna vågat bjuda på sig själva
• ADHD minskat – en ungdom kände avsevärd skillnad i sin ADHD symptom
• Skapat en social plattform genom gruppaktiviteterna

Terapihund under utbildning – Kicks!

Eftersom detta har varit ett pilotprojekt och därmed helt oprövat, hade jag ingen aning om hur bra resultat det skulle bli. Som matte och terapihundförare till Kicks, känner jag en oerhörd stolthet. Hon har varje dag och vid varje möte med ungdomarna, fått dem att känna glädje och att de varit betydelsefulla. Ibland har hon tröstat då någon varit ledsen, lugnat då någon haft ångest, uppmuntrat med sin leklust då någon varit nedstämd. Jag har lärt mig mycket av alla fantastiska ungdomar. Hos var och en av dem, oavsett svårigheter, har det funnits en styrka och en vilja till förändring. UngAktivera har haft som mål att utgå från varje ungdoms inneboende styrka och kanske är det just därför det blev ett så lyckat projekt. För första gången fick dessa ungdomar känna att de kunde något och att det fanns någon som trodde på dem.

Terapihunden kommer på bred front inom olika områden, främst inom vården. Efter det här året har det blivit tydligt för mig hur en terapihund kan bidra till att bryta passivitet och utanförskap hos ungdomar. Det har också blivit tydligt för mig vilken viktig roll den kan ha inom skolan.

Kicks lägger hakan i knät!

Nu ska Kicks tillbaka till sitt hunddagis och jag till den förskolan jag tidigare arbetade på. Det är inte på något sätt ett dåligt alternativ, men jag hoppas ändå att det i framtiden blir möjligt för oss att arbeta med ungdomar igen.

Till Er som funderar på att utbilda Er till terapihundsekipage med Er hund – GÖR DET! Ni behövs 🙂

Tack alla fantastiska ungdomar, föräldrar, rektorer, socialsekreterare, kuratorer, RUS, Arvsfonden och sist, men inte minst Gunilla Backman, som styrt skeppet UngAktivera

Hälsningar Sussie och Kicks!!!!!!

…………………………………………………………………………………………….

Tack Sussie för det fina inlägget om UngAktivera! Du har gjort skillnad varje dag för dessa ungdomar. Nu tar vi nya tag och använder erfarenheterna och skapar något nytt som ska hjälpa ungdomar att få ett bra liv, ökad livskvalitet och självförtroende/Gunilla B

Det är inte bara terapihundar som kan – läs det här så blir du varm i själen!

Camilla Nylén som går utbildning vid Svenska Terapihundsinstitutet delar med sig av en gripande och fin stund tillsammans med sin Falcon!

……………………………………………………………………………………

– Ja säger Camilla Nylén jag måste bara dela detta, ni får ha överseende med att de är hästigt 😉

Hästen Falcon och jag gjorde ett pitstopp idag på mitt jobb (äldreboende/service hus) i Sollentuna då jag igår när jag jobbade fick höra en längtansfull önskan av en kvinna som är blind och rörelsehindrad. Hon frågade lite drömmande om inte hon kunde få åka häst och släde till julmarknaden vi skulle jobba på imorgon (som var idag). Jag förklarade lite snabbt att plogbilarna hade arbetat flitigt så de låg ingen snö ute på gatorna längre och hon lät så besviken  – även fast att hon vet att de ändå hade varit en omöjlighet.
Jag bad mina kollegor ta ner henne till entrén idag så att hon kunde få hälsa på hästen Falcon. Till svar fick jag – eh visst men hon e ju blind? Hon kommer ändå inte kunna se han. Det som hände var i alla fall det här….

Hon kom ner och rullades ut där jag och Falcon stod och väntade. Utan att jag gav något kommando eller lockade på honom gick han fram raka vägen i famnen på henne där hon satt inbäddad i filtar i rullstolen. Han undersökte henne varsamt med mulen nerifrån och upp runt i ansiktet. Då kunde hon inte låta bli utan letade sig ut med händerna ur filten och omfamnade den varma mulen med sina händer och Falcon stod kvar stilla länge och lät han undersökas.

Därefter fortsatte han omsorgsfullt jobba med sin mjuka mule i hennes knä, över filten och sedan tillbaka i ansiktet, så hon kunde känna hans varma andedräkt mot sin kind.
Det var som om han visste att denna kvinna såg med händer och känseln, inte ögonen!

Ja blir tårögd hur ja ser händelsen framför mig i mitt inre på repeat, vilken häst!
Sussie Munkvall från projektet UngAktivera kan ju intyga om hur stark och egen denna kuse är och att han kan va väldigt burdus och ”bufflig” ibland,  men idag så jobbade han efter eget huvud på känsla!

Älskade djur!

……………………………………………………………………………………

Vilken fantastisk historia du delar med dig till oss alla!

Kram Camilla och Falcon

Hälsningar

Gunilla och Messi

Favorit i repris – Marikas betraktelse från ett besök på Berga….ett år sedan!

En favorit i repris – skrevs för ett år sedan och hade massor av läsare….

 

Här nedan följer Marikas betraktelse under ett besök från Berga!

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

”När vi kliver ut ur hissen får Messis speciella vän syn på ekipaget, hon kommer vankande, gående emot oss med framåtsträckta armar och ett stort leende. Jag tror nästan att vännen väntat på Messi och Gunilla någonstans nära, där hon kunnat hålla utkik över hissdörren.  Så kommer nästa boende ” nämen det är det gulligaste” och vill klappa och ha en puss av Messi och nästa boende kommer fram och hälsar.

Gunilla och jag hinner inte ens ta av oss ytterkapporna innan det är full rulle. Alla vill ha Messis uppmärksamhet, och hunden har tålamod, är lugn, verkar glad! Vi formar en ring av stolar i allrummet så att alla som vill får vara med och umgås.  En dam som sitter i ett hörn och brukar vara lite avig vinkar efter en stund Messi till sig. Lite försynt att ingen skulle se”..ooh så du är snäll” säger hon till Messi, när hon klappar honom på huvudet.  Aviga damen är under hela besöket närvarande, med blicken  följer hon noga var Messi är och vad han gör. Det är så gott att se, då hon annars lätt kan falla in i slummer och surhet. Inget av det finns i henne just nu, i Messis sällskap.

Messis speciella vän kan inte prata mer, men hon uttrycker mycket känslor via ansiktsuttryck och kroppsspråk. När hon träffar Messi, blir hon så glad att hennes glädje smittar av sig till den som får vara med och uppleva detta.

Messi inkluderar alla, boende som personal, han är en sann glädjespridare och Gunilla är skicklig med att följa med stämningen i rummet. Göra val och omval vad som är passligt att göra just nu och nu. Denna gång blev det en hel grupp som mötte Messi och Gunilla, där var och en fick sina enskilda unika möten med hunden.”

2012-02-28, Marika på Berga

Nu närmar vi oss jul!

Tänk vilken härlig höst det varit. Mycket har hänt som tagit mig och Messi ut på nya äventyr på olika sätt. Efter att ha startat utbildning för 11 fantastiska terapi/besökshundsekipage  och bytt kontorslokaler kommer våren att skapa nya möjligheter. De kommer att bli goda representanter för detta arbete och jag hoppas att när de blir klara att de vill ingå i vår pool av terapi- och besökshundsekipage som vi kan förmedla till vård, omsorg, skola och liknande verksamheter.

Messi och Gangster håller med att nu kör vi så det ryker!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har gått första delen av min hundpsykolog/hundägarcoachutbildning hos Memea Mohlin – oj oj så jag lär mig mycket. Mina första ”projektvovvar” är bokade och flera på väg in. Det är så spännande att möta hundägare och kunna hjälpa till med det som upplevs som problem hos hundarna som behöver åtgärdas.

I april -13 är det sista träffen på vår instruktörsutbildning i Järpen där jag och Hillevi gått sedan maj i år. Verkligen bra kurs!

Den första St Bernards vovven är klar för att påbörja sin utbildning i vår till terapihund. Han har fått träffa Kim som gjort ett utlåtande. Blir spännande! Vi har även en finsk lapphund som ska börja sin utbildning i södra Sverige. Hillevi Andersson hjälper till i södra Sverige att göra en inprovning där.

I mars sker vår Sverigekonferens men så intressanta föreläsare. Det är forskare och praktiker som möts för att slå ett slag för arbete med djur/hundar i vård, omsorg, skola och liknande verksamheter.

Nästa vecka kommer jag och Messi att träffa Agnes Mohlin för lite privatträning – freestyle, ska bli kul verkligen! Innan jul drar jag och min man iväg till Japan för att besöka min son Joakim som studerar där ett halvår. Det blir nog mitt livs resa skulle jag tro. Med nya krafter kommer jag tillbaka och tar tag i några spännande utvecklingstrådar som har att göra med terapihundar. Jag återkommer till det efter jul.

Ha en bra dag i yrvädret!

/Gunilla

Jag har haft djur i mina tankar så länge jag kan minnas….. Annie berättar….

Hejsan Annie heter jag.

Jag har haft djur i mina tankar så länge jag kan minnas…..

Annie på STIs kursstart den 6 oktober!

Jag började nämligen tjata om hund redan vid 2 års ålder, och slutade inte förens jag var 16 år och äntligen skaffade min första hund!  – Benny, en blandras ifrån Irland.

Det var med honom allt började, jag har tävlar aktivt med honom och tränar det mesta.

När jag sedan tog studenten flyttade min första valp in.
Vildvallens Buffen, en renrasig Border collie.
Buffen är nu 18 månader och håller främst på med vallning.

Annie redovisar gruppdiskussion kring boken Bra Relation…

Jag ramlade in i terapihunds världen genom Sussie och Kicks.
Jag jobbar nämligen på Solna Hunddagis där Kicks gick innan hon började jobba heltid som terapihund.

Vi började prata om vad en terapihund är osv.

Buffen har ju alltid varit en väldigt social hund och han ÄLSKAR barn.

Buffen arbetar!

Då kom Sussie på den brilljanta idén art jag skulle vara med i hund för alla som är ett projekt i Nacka för barn med olika diagnoser. Vi började vara med på dessa träffar och jag såg verkligen att Buffen var en naturbegåvning i detta område.
Han anpassade sig så himla bra! Det var otroligt häftigt att se hur min studsiga översociala BC kille blev en mogen grabb som anpassade sig till de olika barnen, och lyckades hitta rätt knappar för varje individ.

Jag ser fram emot framtiden och hoppas på att kunna jobba med detta på heltid. Det här kan hjälpa mig på vägen till att få göra och jobba med det jag vill!

Mål i sikte!

Kan även lägga till att Buffen vill jag utbilda till Terapihund och Benny till Besökshund !

Utbildningstäcket (med text) som STI har och som Buffen får om några veckor!

Lycka till säger Gunilla och Messi och tack Annie för ditt fina inlägg på bloggen som snart passerar 7 200 besökare sedan start!

Trevlig helg till er alla!

Hundar är fantastiska säger Linda – Messis toppendagmatte!!!!!

Hundar är fantastiska djur med mycket kärlek att ge och en intelligens vi absolut inte ska underskatta. Det går inte en enda dag utan att jag kommer på mig själv med att fascineras av hur otroligt lätt de har att lära och förstå… Därmed inte sagt att de är perfekta, de är individer med fel och brister precis som vi människor och givetvis väldigt fulla med bus!

Linda heter jag och är Messis dagmatte sedan 2 år tillbaka. Han har varit med i gänget (vilket jag även hoppas på att han fortsätter vara) sedan jag sadlade om och tog steget fullt ut mot att göra det jag alltid velat göra. Jobba med hundar! Inte för en sekund har jag ångrat mitt beslut, det är ett av de bästa val jag någonsin gjort.

Djurvän har jag alltid varit och blev redan som liten så arg på min pappa att jag inte pratade med honom på flera dagar när han i panik trampade ihjäl en liten mus som var på väg att gömma sig inomhus på vårt landställe. Hundar har funnits i mitt liv nästan så långt tillbaka jag kan minnas. Jag skulle vilja berätta lite om det…

Bus på dagis!

Mitt stora intresse för dessa underbara individer började med min bästa väns labrador när jag var ca 5 år gammal. Därefter började tjatet, som till slut lönade sig och jag fick mitt första egna djur. Kaninen Sotis. Han var min lilla kelgris och jag var självklart väldigt lycklig de åren han fanns med oss. Tyvärr blev han sjuk och dog bara ett par år gammal. Dock var det något som saknades… Det var ju egentligen en hund jag ville ha och strax efter jag fyllt 11 år kom äntligen Kim till familjen.

Kim… Vår galna chihuahua som levde ett intensivt liv med oss, bjöd på skratt, vansinne och tårar, innan han dog 12 år gammal. Han hade varit dålig en tid den dagen mamma ringde och sa att nu var det nog dags att ta avsked… Jag skyndade hem och satt vid hans sida, kelade och grät, i timmar innan jag med orden ”det är okej om du släpper taget nu” gick och la mig. Efter det tog det inte lång stund innan mamma väckte mig och sa att han somnat in. Trygg i sitt hörn i sitt eget hem. Jag tror han dog lycklig.

Bästa kompisar!

Några år efter Kims bortgång träffade jag min nuvarande fru, Nina, och det tog inte lång tid innan Ozzy kom in i vårt liv. 7 månader gammal kom han till oss, upphittad som valp utan mamma på gatan i Spanien och totalt livrädd för allt och alla, och började sitt nya liv under vårt köksbord i ca 2 veckors tid. Han har aldrig varit aggressiv mot människor, däremot gick han ett tag under ”attack är bästa försvar” när han såg andra hundar. Det tog tålamod och ännu mer tålamod samt blod, svett och tårar för att få honom till den trygga hund han är idag, men varje framsteg var värt vartenda bakslag.

Vilar på dagis!

Första gången han vågade sova djupt, första gången han låg kvar när vi reste oss utan att inta försvars position, första gången han tydde sig till oss och ännu mer första gången han vågade lita på någon annan än oss… Stunderna har varit många då glädje tårarna runnit längs kinderna. Idag är Ozzy en 5-årig, trygg och busig hund. Vi ska kolla upp vad han har för raser i sig via blodprov, men vad vi tror är det tax/någon form av mindre terrier. Sen kan det ju vara 3 raser till, vad vet vi. Han är iallafall den mest friska hund jag träffat och har inte kostat oss många kronor i veterinär avgifter!

Ca ett år efter att Ozzy först satte sin fot på Svensk mark åkte vi ett antal mil ner till Småland och hämtade hem en 8 veckor gammal Rottweiler/Berner Sennen valp som fick heta Nikki. Hon har med sitt lugna, kloka och lite busiga sätt också varit en stor del i Ozzys utveckling. Hon gick in till vår granne och åt korv efter bara några dagar i sitt nya hem, hälsade på alla som kom i hennes väg (vilket hon fortfarande, 4 år senare, gör) och Ozzy insåg nog lite där att det kanske inte är så farligt med människor.

Nikki är en otrolig hund. Fantastisk klok och fin. Älskar människor, både barn och vuxna. Hon är lätt att jobba med och vill gärna lära. Ibland kan jag bara sitta och titta på henne, beundra hur vacker hon är. Både till sätt och utseende.

Linda på kursstart – STI!

Trots att jag har bra föräldrar och haft en trygg uppväxt har jag har under hela mitt liv lidit av, stundtals väldigt svår, ångest. Det här är något jag jobbat hårt med och lärt mig leva med. Hade det inte varit för mina djur jag har och haft hade arbetet varit mycket tuffare. De har hjälpt mig enormt mycket med sin kravlösa kärlek och glädje! En promenad, en lek eller bara att lägga huvudet emot och känna deras doft kan inge ett sånt otroligt lugn i kroppen. Att titta på dem när de rofyllt sover på soffan får mig alltid att le.

Jag kan inte se min framtid som något annat än med hundar, både vad det gäller jobb och privat.

På bilden ser ni Ozzy, Nikki och Messi samt några av deras kamrater här på dagarna! Småttingarna fick jag inte att sitta still så de fick inte vara med 🙂

Dagisvovvarna poserar framför kameran!

Att se Nikki och Messi leka, den glädje de skänker varandra, är verkligen något som gör att hela mitt inre fylls av lycka!

Vi hoppas på många fler glada stunder ihop!

När jag tittar i min kristallkula så står det H U N D, och så hoppas jag det får bli.

Jag har tänkt ”det” många gånger, jag har sagt ”det” många gånger och jag har skrivit ”det” flera gånger, och nu tänker jag skriva det igen ” Det är fantastiskt hur många trevliga, kompetenta och berikande människor och hundar man får träffa genom sitt hundintresse”.

Åsa och HIllevi på kurs!

Jag som tänker, säger och skriver detta heter Hillevi Andersson. Jag bor i en liten by på landet strax utanför Alvesta tätort, och närmaste stad är Växjö, där jag också har mitt arbete. Jag bor tillsammans med min man Kalle, och i skrivandets stund fyra hundar: tre dvärgschnauzrar (1 tik, 2 hanar) och en chinese crested dog (hane). Kalle och jag har tre barn som idag är vuxna och ”utflugna”, och ett barnbarn (snart två) som är vår lille prins.

Mitt hundintresse har varit aktivt i många år men jag fick göra ett uppehåll ett par år, då det inte gick att förena med arbete och utbildning. Den ”första omgången” hade jag golden retriever. Med dem tränade och tävlade jag och jag hade också några valpkullar under de åren. Genom Svenska Brukshundsklubben utbildade jag mig då också till instruktör.

Den ”andra omgången” med hund fick en start som var lite annorlunda. Som ni vet… så planera många att ”skaffa hund” i samband med sommar och semester, för att ha gott om tid, och för att få en bra start tillsammans med den lilla valpen. Så gjorde även jag…. min valp skulle jag köpa sommaren 2009, men så blev det inte. Min valp kom istället februari 2009, han heter Kenzo. Varför då? Jo, januari 2009 upptäcktes en knöl i mitt ena bröst, som efter undersökningar och operation visade sig vara en elakartad tumör. Jag fick diagnosen ”bröstcancer”. Min första tanke…”nu kommer jag inte att kunna skaffa hund”.  Jag hade fel.

En av mina söner säger en dag till mig: ”Men mamma” – du ska inte vänta till sommaren med att skaffa hund. Du ska ha hund nu.” Så blev det. Kenzo kom in i mitt liv. Mina tidiga spaningar över uppfödare av rasen hade gett mig informationen att ”Kenzokullen” var född.  Jag kan inte nog poängtera hur viktig han blev för mig, under den period då jag skulle behandlas och tillfriskna efter operation o.dyl. Kenzo såg till att jag kom ut i skog och mark. Till en början inte så långa promenader men allt eftersom kunde vi öka på. Kenzo fick mig att skratta, som är så viktigt att få göra. Speciellt i stunder då livet känns lite tungt. När jag kom hem från min behandling fanns han där med sin viftande svans och glädje över att se matte.

Med facit i hand så har jag förstått att Kenzo blev min egen terapihund. Min erfarenhet av att ”drabbas” men samtidigt uppleva styrkan och glädjen som min hund tillförde i situationen, var den händelse som ledde mig in på området ”terapihund”.  Idag är Kenzo diplomerad och vi är tillsammans ett utbildat”terapihundsteam”.

2012 startade jag mitt företag ”HilleZ Hundar”, www.hillezhundar.se . Jag går just nu utbildning/-ar (instruktörsutbildning + klickerinstruktör) hos företaget Hundsteg i Sulviken, som ligger i Jämtland, som är fantastiskt roligt, ja ni vet… det där med kompetenta människor, både ledare och deltagare – Kul!

Andra kompetenta människor är de ledare och deltagare som jag har förmånen att jobba tillsammans med, på Svenska Terapihundsinstitutet hos Gunilla B – Kul! Sist men inte minst alla andra kompetenta, härliga människor och hundar som sätter guldkant på tillvaron.

När jag tittar i min kristallkula så står det H U N D, och så hoppas jag det får bli.

Tack till er alla!
Hillevi

 

 

Nya mål och nya föresatser – nu börjar det!

Äntligen ska jag och Messi iväg på vår första träff, där jag ska bli hundägarcoach/hundpsykolog. 4 personer går kursen som slutar i juni nästa år. Memea Mohlin håller i kursen. Memea har i många år arbetat framgångsrikt med hundägare och hundar med att åtgärda problem. Gissa om jag känner mig utvald till det här. Memea Mohlin har skrivit många böcker och jag har redan läst flera så jag vet att det här kommer att bli jättebra. Vi ska vara hela helgen på ett internat som avslutas med K9 i Barkarby på söndag!

Messi och Gunilla i Sulviken på hundinstruktörsutbildningen!

En sak som gör utbildningen mycket spännande är att vi ska göra praktik med Memea Mohlin 50 h – tänk att få ta del av så mycket kunskap och erfarenhet, det är verkligen bra!

Blivande Terapihund – miljötränar!

ag är intresserad av utbildningen för att jag vill kunna kombinera mina coachutbildningar (www.e-q.se) med hundägarskap och för att även ge mig mer kunskap för att mitt företag Svenska Terapihundsinstitutet (www.svthi.se) ska vila på mycket kompetens, vilket jag tycker är viktigt! Min andra utbildning som jag går är Hundinstruktör (www.hundsteg.se) – den är klar i augusti för min del nästa år.

Flower och Ann på kurs vid STI!

Alldeles strax ska jag packa ihop mina grejor och dra iväg till Åkersberga, där vi ska träffas.  Messi känner på sig att det är nått på gång.

En annan fantastisk sak har hänt idag! Svenska Terapihundsinstitutets lokaler är på G. Målning och nya golv är på väg och om några veckor flyttar vi in i Mörbylund 27, som kommer att vara vår utbildningslokal och kontor! Det är en ny tid som väntar och nu ska STI sprida Terapi- och Besökshundsarbete runt om i Sverige på alla sätt och vis! Med hjälp av otroligt kunniga elever, lärare i arbetslaget vid STI kommer alla vi att göra skillnad för stora och små, i stort och smått och för gamla och unga! Håll i er för ny lyfter vi!

Messi och Gangster håller med att nu kör vi så det ryker!

Undrar om det är ett sammanträffande,  men idag när jag hämtat nycklarna till lokalen/kontoret och jag startar min utbildning till hundägarcoach/hundpsykolog så är det min mammas födelsedag och jag tror att om hon levt hade hon haft en varm känsla i magen. Hon sitter säkert och tittar ner på allt det som händer och gläds med mig och har en varm känsla i magen, så är det nog!

Ha en trevlig helg på er alla!

Gunilla och Messi